I slutet av 80-talet infördes regeln att man inte fick gå med ner på plattan och lasta basen i flygplanets bagageutrymme (som man varit van vid sen urminnes tider). Eftersom jag hade funderat över en baskonstruktion i ett par års tid kände jag att det var dags att börja snickra.

Basen skulle ha riktigt lång sustain, vara relativt oöm och gå ner i ett flightcase som lätt kan bäras. Sustainen tänkte jag uppnå genom en solid lönnkropp. Målet var inte att den skulle låta som en kontrabas –det skulle bli för många kompromisser– utan som ett eget basinstrument, med mycket kärna i tonen.

För att få den oöm bestämde jag mig bl.a. för att minimera stallet, den ömtåligaste delen på en kontrabas. Resultatet blev ett 3mm högt och 3dm långt stall!

Beträffande vikten får jag väl säga att jag halvt misslyckats; basen i sitt flightcase väger ca 20kg. Å andra sidan är det knappt hälften av vad kontrabasen i ett flightcase väger. (Basen i sitt mjuka fodral, som på bilden nedan till vänster, väger 8,6kg).